"Jag diagnostiserades med MS 2007. Det var exakt en vecka efter min 25-årsdag.

Den nyheten, för mig som var extremt aktiv, vältränad och höll på med löpning... Jag var rädd att det skulle beröva mig den jag var, min identitet och att jag inte skulle kunna gå, springa och ta hand om mig själv. Redan efter det första anfallet var jag tvungen att lära mig att gå igen. Det tog mig ungefär två veckor, under den tiden fick mina föräldrar stödja mig när jag skulle gå runt kvarteret.

Efter att jag återhämtat mig från det anfallet, och flera anfall efter det, har jag återfått hela min förmåga att röra mina ben, springa, gå till gymmet och vara aktiv. Jag bestämde mig för att detta inte skulle hindra mig från att vara den jag är och att göra det jag tycker om att göra. Jag skulle inte låta det hindra mig från att springa, vilket alltid har varit en mycket viktig del av mitt liv, och jag sa: "Nej, du kan inte ta mina ben, och jag ska visa dig att du inte kommer att ta mina ben". Och det gjorde den inte. År 2016 sprang jag Cape Cod Marathon och klarade det faktiskt. Att korsa mållinjen var en känsla av: "Ha! Titta på mig. Se vad jag kan göra. Se vad jag just gjorde".

2015 såg jag en platsannons för en chefsassistent på Biogen, och allt jag visste om Biogen då var att de arbetade med MS. Jag tänkte: "Åh, jag måste börja jobba på det här företaget".

I augusti 2019 fick jag reda på att jag var gravid. Jag blev överlycklig eftersom jag hade undrat om jag skulle kunna bilda familj och ha en familj med den här diagnosen. Nu när Riley växer upp vill jag visa henne att det inte spelar någon roll om man har MS. Du kan göra vad du vill. Du kan ändå vara stark. Du kan gå vidare med dina drömmar. Du kan leva ditt liv fullt ut oavsett."